Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättade bröstet, hon såg sig om, och då hon fann
sig vara ensam med sin far och gamle
Igne-lius, gaf hon dem hvar för sig en blick, som
tydligt visade hur tacksam hon var för det att
inga andra vittnen funnos till hennes svaghet.
Gubben Ignelius lindade med tårar i
ögonen förbandet omkring sin unga frökens arm.
“Om han visste detta, den stackars hederlige
kaptenen,“ hviskade han, då
kommendörkaptenen gått ned på en stund, “så kunde han
visst icke följa det råd eller nära nog
befallning, som han i dag fått––-“
“Hvilken befallning — han reser ju af fri
vilja?“
“Jo visst ock! Jag kom händelsevis att
stå i förmaket, då kommendörkaptenen i lilla
salongen sade honom, att det var hans
sain-vetspligt att resa hem och göra slut på ett
eller annat sätt.“
“Ack, var det pappa... Han hade i alla
fall rätt! Men gå nu, beskedlige, trogne
Ignelius, och låtsa om ingenting—jag ville icke
för allt i verlden att han skulle veta, att jag
varit så .. så ....“
“Nej, gud bevare oss för det, nådig
fröken, och jag lär väl vara den siste, som
sqvall-rar om den saken!“
Så gerna Elvira än velat, var det henne
dock omöjligt att komma till bordet denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
