Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brann en himmel af kärlek — och der bodde
han ensam, sjelfherrskande, medan jag,
skälf-vande af vansinnig svartsjuka, stod utanför och
kastade afundsfulla blickar ditin.
Och ändå — ändå var han mig kär!
Jag hade svurit att åter lemna Sorgenfri, så
snart Richard eller Leopoldine sjelf förstodo
mitt verkliga tillstånd. Men så länge jag
förmådde beherrska mina blickar, mina ord och
åtbörder, ville jag dröja. Jag visste alltför
väl att jag aldrig mer skulle återse henne, ty
hade jag än en gång mod att fly faran, skulle
jag genom ed —ja, genom att ingå äktenskap,
det måtte bli hurudant som helst — betaga mig
möjligheten att begå förräderi mot vänskapen.
Jag har ofta trott att, ifall Leopoldine
besvarat min känsla, föraktet då skulle hafva
kommit mig att öfvervinna kärleken. Men hon
var så upphöjd och så helt och hållet ömhet
för sin make, att hennes snöhvita tanke aldrig
kom att dröja vid möjligheten att hon kunde
ens väcka en brottslig kärlek.
3.
Dagen efter min ankomst till Sorgenfri
hade Leopoldine fått i huset en ung flicka,
hvilken der skulle förblifva i egenskap af
biträde och sällskap. Hon var på långt håll
slägt med Richard, men för öfrigt en varelse,
som i afseende på hjertats egenskaper icke
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
