Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relse, som, för att hämnas sin obesvarade
lidelse, åstadkommit så mycket elände.
Det var då något förfärligt! Jag måste
likväl veta det, skulle det än kosta mitt lif.
Hvad var väl lifvet för mig?
“Tala,“ sade jag, “tala!“ Och min röst
lät henne säkerligen förmoda att hon hade att
göra med en menniska, som ej skulle släppa
henne utan svar.
“Blif lugnare,“ bad hon med smekande
ormtunga, “sedan skall jag ej dölja något!“
“Är hon död?“ Jag grep henne stadigt i
armen, liksom af fruktan att hon skulle fly
undan.
“Nej nej, hon är ifcke död — hon...“
“Nå, hvad?“
“Hon sitter på dårhuset.“
.............Georg — då du läser dessa
fyra ord, så tänk på den, som nedskrifvit dem!
En gång var äfven han en lycklig och glad
yngling med en ljus och herrlig framtid
framför sig. Men han råkade vilse i passionens
glödande öcken, och förgäfves letade han sig
sedan en väg: de heta hvirfvelvindarne svepte
omkring honom, han vardt blind, han drogs
med — tills han efter en förfärlig vandring
fick sina ögon öppnade och såg sig jagad in
i en annan ödemark, kall, isande kall. Det
var i ångrens ändlösa rike jag befann mig:
bilden af Leopoldines aftärda hamn vid
dårhusets galler var den sol som lyste mig. Richards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
