Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfärligaste marter, vara utan tröst, då det
likväl längesedan stått i min makt att öppna dessa
papper och hasta till honom! Till slut har jag
gått här i flera veckor och drömt, medan han
suckat och längtat efter min återkomst... Men
jag skall resa — jag skall resa genast i
morgon!“
Här, vid detta “i morgon“, möttes han af
ett helt, störtsvall af tankar, förstörande,
förvillande tankar. Han fattade med bägge
hän-derne om sitt hufvud, som brann och
svindlade. Huru var det nu... hvarför hade han just
i afton brutit sin faders anteckningar... På
en gång stod för hans ögon bilden af Elviras
marmorbleka ansigte med de fastväxta
rosorna, bilden af den der bloddroppen, som ilade
från hennes arm nedåt den lilla fina handen,
och minnet af hennes blick och minnet af
hennes ord: “Gå, gå — vi äro skilda!“
“Skilda, skilda“ ... mumlade han ... “nej,
det stod icke så här!“ Och åter ryckte han
till sig manuskriptet och omläste de sista
raderna, som första gången icke kunnat fullt
fästa sig i hans själ, öfver hvilken hela massan
af detta söndersplittrade lif då vältrat sin
tyngd.......
Hans kind purprades, hans öga log. “Jag
måste se henne, se henne genast... O, Elvira,
vi äro förenade — jag visste ju att vi voro det
långt förut, och min fars välsignelse, hans
varma önskan helgar nu vårt förbund. . , Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
