Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa kampen! Frid, frid åt honom — kan jag
begära att verka för ett skönare mål!“ Och
åter sprang en glädjestråle upp i Georgs öga,
en frestare fram i hans hjerta. “Om,“ tänkte
han, “jag gifter mig med Fanny, nödgas min
stackars far försaka sin sista jordiska önskan.
Gifter jag mig deremot med Elvira, då låter
jag honom erfara den enda skymt af sällhet,
som lifvet numera kan erbjuda honom!“
Men skyndsamt — rädd att genom denna
farliga tanke åter blifva inkastad på den
gamla villovägen — sopade han tillsammans
sina papper, dessa papper, hvilka ingåfvo
honom den djupaste afsky och fasa för alla
villovägar, och i sitt hjerta uppsände han en djup
tacksamhetssuck för det hans vördade mor
aldrig haft en aning om sin makes
hemligheter* «••••••
Ignelius hade hämtat nyckeln.
Tillsammans gingo de nu genom de långa,
ödsliga gångarne, och då de nedkommit
iförstugan och passerade den med så många
vidskepelser betecknade trappan jemte de gamla
riddarne, öfver hvilkas kolossala hufvuden
vinden oupphörligt lät nedregna skurar af det
förtorkade löf, som ännu skälfde i trädens
kronor, hviskade Georg: “Detta gamla så kallade
torn är just ett riktigt otrefligt näste! Det
är . .
.. salig baron Wilhelms älsklingsplats!“
ifyllde gubben Ignelius. “Gud förlåte att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
