Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natten, hvilken lenmat henne utan sömn,
hade varit desto rikare på plågor...
Svartsjukans nätter mätte närmast gifva ett begrepp
om afgrundes qval?
Elvira hade varit i afgrunden.
Utmattad genom denna öfverspänning,
hel-sade hon slutligen den morgon, som skulle
gifva henne det si3ta slaget och förvandla
pinan mellan fruktan och hopp (“skall han förmå
resa eller ej?“) till en verklighet, från hvilken
intet vädjande återstod.
Hon hade stigit upp, hon hade satt sig
vid fönstret för att rätt få inprägla dessa drag,
dem hon säkert såge för sista gången. Under
den långa väntan, innan han blef synlig, tyckte
hon att lidandet ändå icke var så grymt: det
förekom henne som om hjertat nästan upphört
att slå. Det var godt, detta tillstånd af
maktlöshet: hon önskade att det måtte fortfara
länge.
Men nu hördes steg på gården. Och
liksom vidrörd af en osynlig hand, reste hon sig
upp. Hvarje fiber fick lif. Själen återtog hela
sin förmåga att lida, hjertat klappade med
för-fdubblade slag, blodet svallade, ögat brann,
läppen darrade af en nervös ryckning... det
blef ett öfvermått af lif.
Stående bredvid ena fönstret, lutade hon
sig fram. Genom den kinesiska rör-jalusien
kunde hon, sjelf dold, se Georg, då han vid
hennes fars sida gick öfver gården till åkdonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
