Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg hans blickar med oro sväfva omkring
och slutligen liksom fastväxa vid hennes
fönster — och hon läste i dessa blickar den
talande bönen: “Låt mig ännu en gång se en
skymt af dig ...“ Och det var endast genom
en öfvermensklig ansträngning af blygsamheten
som hon hindrade sig ifrån att vildt bortrifva
både jalusier och gardiner.
Qvinligheten fick behålla segern.
Och nu voro de dyra minuterna förbi: han
var försvunnen.
Dödsblek, med det svarta håret upplöst
spridt kring den hvita morgondrägten, stod
Elvira förstummad af sorg ....
Spänningen började emellertid minskas,
elden i ögat slocknade, hjertat klappade
långsammare, blodets svall lade sig: det vilda
lif-vet sjönk tum för tum tillbaka i sina källor.
Då kom fadern, som slöt henne till sitt bröst
och med ömhet sade: “Nu kan jag vara stolt
öfver dig, mitt barn! Om du gjort ett enda
dragande på den der gardinen, hade jag måst
rodna för din svaghet... “
“Var icke stolt öfver mig, pappa—
detför-tjenar jag ej: han vet långt mera om min
svaghet än pappa tror!“ Elvira var nu i
sinnesstämning att inför sin far förakta all förställning.
“Nog har han den öfvertygelsen att du
besvarar hans låga, men icke till hvilken höjd.“
“Döm då sjelf, pappa!“ Och sittande
bredvid sin far, med hufvudet lutadt mot hans arm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
