Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtäljde Elvira många saker, dem
kommendörkaptenen “ej drömt om“: scenen i Göteborg
mellan henne och Georg, besöket på
Johannis-skäret, hennes känslor under och efter detta
besök, hennes svartsjuka mot sin medtäflarinna
och hennes halft medvetna onda afsigt att
genom konstlad köld och ständigt tal om Fanny
uppdrifva Georgs känslor till det yttersta,
kort-ligen: hela hennes inre historia, deruti hon
ingenting sparade för att ställa sig sjelf i
skuggan.
“Sä elak, så riktigt föraktlig, pappa, har
denna vansinniga kärlek gjort mig! Men nu,
då allt ligger bakom, låt mig ändå tillägga,
att jag har mod att tacka Gud för det han
icke på detta sätt blef min... Och ett
försonande minne återstår mig äfven: det, att jag
i går afton förmådde hålla honom tillbaka, då
det blott behöfts ett halft ord af mig att
öfver-ändakasta alla hans föresatser och se honom
vid mina knän tigga om min kärlek. Jag hade
mod att lyssna till en bättre röst än lidelsens,
jag hade mod att be honom gå, att säga
ho-nom det vi voro skilda — och att jag menat
det så, derom vittna denna natts strider och
denna morgons seger, som icke var lätt
vunnen: tio gånger tog min hand åt gardinen.“
“Gud vare pris, mitt barn, då kan jag åter
helsa dig välkommen till din fars aktning! Hade
du ej haft detta sista att tillägga, skulle min sorg
varit stor. Nu tackar jag dig för ditt förtro en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
