Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur var Georg rätteligen till mods?
Hans beslut stod orubbligt, att förena sitt
öde med Fanny, men hvarken förmådde detta
beslut att göra honom lycklig eller befria
honom från Elviras strålande bild, hvilken
oupphörligt förföljde honom.
“Är det ej förskräckligt, pappa,“ sade han
en afton, ur stånd att dölja sin otålighet, “att
den här vintern, som lofvade mig så mycket,
skall skänka mig intet! Bäst det är, ha vi vår.“
“Åh, min käre son, vi ha ju icke hunnit
längre än till hälften af december: ännu kan
du, innan april går ut, hinna att fira både
för-lofning och bröllop!“
“Jo, vackert firar jag — åh nej, jag lär
min själ få vänta på bägge delarne ... På det
tär viset kan det ändå icke gå an! Jag vill
snart veta hvad jag har att vänta, på det mina
känslor beskedligt må stanna på ett håll, ty så
sant jag vill vara hederlig karl, är jag
öfver-tygad om omöjligheten att få sådant välde
öf-mig, innan jag oupplösligt är fästad vid en af
dem!“ ...
December led till ända.
Många år hade förflutit, sedan Georg sist
tiilbragte julaftonen på Johannisskäret. Och
Du gjorde han allt hvad i hans förmåga stod
att hans älskade far åtminstone en enda gång
på denna ensliga klippa måtte upplefva den
heliga högtiden under fröjd och frid.
Alla förberedelser skedde i tysthet. Nisse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
