Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade från fasta landet skaffat en stor vacker
gran. Ung-mor på Grafverna stöpte små
vaxljus. Och då det ståtliga julträdet, i hvars
krona ljusen strålade i mångdubbla rader, på
den heliga glädjeaftonen af Nisse inflyttades i
Letslers rum, framkallades fridfulla, ljufva,
högtidliga känslor i både faderns och sonens själar.
Längre fram på qvällen frambar Georg alla
sina små gåfvor, hvarvid han med den
ömmaste omsorg utspanat allt, som kunde roa
och behaga hans far. Och så glad, så varm,
så själfull och nästan barnslig var Georg nu,
att Letsler icke kunde emotstå den lifvande
verkan af sonens väsende.
Afven Nisses hjerta hade under denna
afton stor fröjd, icke så mycket derföre att den
unga kaptenen så rikligt kommit ihåg äfven
honom, utan emedan lian tänkte (och vid den
tanken sneglade Nisse från grötfatet, som han
höll på att utsira med kanel, bortåt Georg):
att “när kapten så länge dröjde på Strand, hvar
gång han reste dit, måtte det väl hända något
innan nästa år!“ Och Nisse nickade för sig
sjelf och skyndade in i sin egen kammare, för
att ur sin lilla trädgård i det gamla b
aktråget bryta ett grönt blad: bladet skulle till
minne af hans spådom läggas i bibeln.
För Fanny egde julaftonen ringa glädje.
“Nästa år,“ tänkte hon, “är mörkt liksom nu!“
Men snart förebrådde hon sig denna
otacksamhet: nästa julafton kunde ju va»ra mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
