Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkare — och hvera visste om hon då egrle
något att dela med sig. I dag åtminstone
förmådde hon det, och de fattiges tacksamma
suckar lade sig hugsvalande på hennes hjerta:
hon kände att äfven utom kärleken ians på
jorden mycket skönt.
Georg hade kommit och rest flera gånger
och för hvarje gång blifvit sig mera lik.
Redan anade Fanny att hon misstagit sig
i sin tro att Georg vore förlofvad med Elvira,
och allt mindre kunde hon bortvisa den
öfver-tygelsen att han ännu en gång sjmlle lägga
sitt öde i hennes händer. Men hvad hon icke
kunde förutse var slutet på en sådan stund.
Detta sista afgörande öfver hennes högsta
säll-het eller högsta smärta komme helt och
hållet att bero på hvad Georg hade att förtälja
om den tid, han lefvat på Helgenäs. Hon gjorde
sig icke fullkomligt förtrolig med hoppet, men
hon förmådde ej heller att bortvisa det, ty
Georgs dröjsmål med frieriet visade hur
allvarligt det var öfverlagdt.
Ändtligen kom den afgörande stunden.
Georg hade åter tillbringat ett par dagar
på Strand, och han hade för afsigt att stanna
ännu en, men då Fanny icke uppmanade
honom härtill, steg förtrytelsen honom uppåt
huf-vudet och sedan var det förbi med väldet
öfver känslorna.
“Du tycker att jag dröjer alltför länge
Fanny och att jag kommer för ofta?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
