Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver gubben. Ack, hvad han var lycklig med
sin gumma, hvad det var för ett aktningsvärdt
par, den gamle flaggskepparen och hans
husära — aldrig i mitt lif glömmer jag någon af
dem, och aldrig glömmer jag raflflingen och
styrmanskalaset! Men gubben skall ha en
graf-sten, det skall han: det förtjenar den gamle
Hoglands-hjeiten...
Åter har jag tappat bort punkten och får
börja på nytt.)
“Hur är det, pappa,“ sade jag, “när en
qvinna träder i det heliga äktenskapet, skall
hon då följa sin man .. eller blifva när sin fader
skriften ger ju något vid handen derom?“
“Hvad menar du nu, din tok — du måtte
väl aldrig vilja blottställa Elvira för en lång
sjöresas obehag och svårigheter?“
ttÅh, hvad obehag och svårigheter
beträffar, pappa“ — inföll Elvira och såg på
kommendörkaptenen med en blick och ett leende så
fullt af ljufligt öfvertalande att han, för att
icke genast bli besegrad, vände sig bort —
“så är jag just icke rädd för dem!“
Nu var det tid för mig att falla in med
en hel störtsjö af försäkringar att inga obehag,
som låge i mensklig förmåga att förekomma,
skulle träffa min älskade följeslagerska. Hvem
kunde vara så rädd om henne som jag...
“... och låta skutan sköta sig sjelf!“
af-klippte min gamle chef med ett försmädligt
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
