Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh nej, pappa, den skulle vi nog sköta!“
menade Elvira glädtigt.
“Och har du då hjerta att lemoa mig
ensam, barn?“ frågade han sakta.
Både jag och Elvira voro nu afväpnade,
ehuru jag för min del fann det bra hårdt att
jag i min blifvande värdighet af äkta man så
der straxt skulle få ge vika.
Emellertid tyckte kommendörkaptenen att
vi bägge tillsammans bildade en så bedröflig
tafla, att han rätt hjertligt måste skratta åt
den hastiga förvandlingen. När ¿¿¿lynnet
återvände, återvände också mina envisa böner, och
slutligen gaf han efter, ty han såg nog, fastän
Elvira icke mer bad en enda bön, hvart äfven
hennes önskan stod.
Således följer mig min hustru på mitt
fartyg! Detta är något som ej behöfver
kommen-tarier.
Men ännu en invändning hade
kommendörkaptenen i beredskap. Hvem skulle försona
tant Rezia med den grymma missaktning, som
blifvit henne visad, då två så vigtiga saker
kommit till stånd hennes råd förutan?
Kommendörkaptenen hade, af en liten fruktan för
de otaliga motsägelser, som väntade honom,
icke ännu omtalat att det skulle lysas om
söndag, och när nu till denna nyhet sällade sig
den andra, att Elvira straxt efter bröllopet
gjorde mig sällskap på resan, ansåg han att
detta blefve alldeles för mycket på en gång.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
