Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl egt ett ögonblicks lugn, om jag från
början bäfvat för skilsmässa!“
Under det Elvira yttrade detta, hade hon
återtagit sitt arbete’. Men ännu dröjde den
högröda färgen på hennes kind, och ögat
blixtrade af den förtrytelse, som der nyss tändt
sin eld. Då inträdde kommendörkaptenen med
ett öppet bref i handen.
Han såg ut som en person, hvilken icke
har något särdeles angenämt att förkunna.
“Det är väl icke från Georg, pappa?“
“Jo, nätt upp! Han hinner ej hit förrän
aftonen före bröllopet. Jag trodde just det,
sedan det skulle göras så många förändringar
och anstalter i kajutan. Den blir icke färdig
på ännu fyra dagar.“
“Pappa“ (Elvira bleknade och öfverfölls af
en häftig darrning), “det är väl ingenting
annat? Han har väl icke rest till Joh ...“
Men nu utbrast kommendörkaptenen i ett
hjertligt skratt och ropade högt: “Kom in, din
skälm, och låt henne se att du icke rymt din
väg!“
Dörren sprang upp, och Georg störtade
in och slöt under jubel den älskade i sin famn.
Omvexlingen af tvänne så stridande
rörelser verkade häftigt på Elviras känslighet: hon
föll i gråt. Och då Vendela såg en stor tår
falla mellan blommorna i brudslöjan, kastade
hon näsduken deröfver: hon fruktade att, om
Elvira sett den dunkla fläcken, hon skulle hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
