Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilläde helt tvärt: “Nå nå, fröken är på det
hela mera engel, än hon låter påskina!“
Sedan gubben yttrat detta, fortsatte han
vägen till de inre rummen.
Georg gick in till sig, för att förlossa
kappsäcken från brudgåfvorna.
Men han var icke i stånd att sluta sina
öron för ett ord, som oupphörligt återljöd.
Ig-nelius hade uttalat det, liksom det fallit af sig
sjelft, hvaremot Georg aldrig förr än nu tänkt
på att hans hustru skulle kallas friherrinna.
Om Georg varit baron och Elvira dotter
af en fattig skutskeppare, hade det
ovedersägligen gjort honom ett nöje att höra henne
nämnas så ... men nu ... Skulle kaptens fru
tilltalas af hans matroser med denna titel! Georgs
panna rynkades: han kände ett riktigtKdande,
då han tänkte på hur ofta hans öron skulle
såras. Men han ville icke be Elvira försaka
sin titel, först och främst emedan det var
hennes rättighet att bära den och sedan deriöre
att en sådan begäran troligen skulle misshaga
kommendörkaptenen . . . “Men mig och mitt
högmod,“ småmumlade han, “misshagar det, om
den qvinna, som bär mitt namn, icke finner
sin förnämsta titel vara den af en aktningsvärd
mana hustru!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
