Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej,“ suckade hon, “jag har ej Jof
der-till! Så länge jag eger något mål på jorden
att lefva för, får jag icke umgås med det
himmelska hoppet, att midt under dessa ändlösa
qval lemna ’allt och kasta mig i hans armår,
som säger: ’Kommen till mig, j• alle, som
betungade ären, och j skolen finna ro’. . . Ack,
jo, det får jag dock, ty hans mening var ej att
denna ro skulle sökas blott i döden: nej, nej,
det är här vi skola söka honom, det är här vi
skola finna ro ... Om jag blott funne honom..
ja, om jag funne honom .. men med dessa
förvirrade, dessa stormiga känslor är han icke
tillfreds“ v..................
Aftonkylan lät sina kalla vindar svepa kring
grottan vidhafvet. De svepte äfven kring henne,
som suckade derinne .. . Men ingen välgörande
vind ville kyla ut det brinnande qval, som höll
hennes själ i spänning.
Hårdt tryckte hon handen mot det
våldsamt slående hjertat..
“Kan du då icke klappa lugnare,“ klagade
hon på det språk, som endast inom oss har
ord, “kan du icke en gång vänja dig vid att
lida — det är ju ej så nytt... Nej, nytt är
det icke! Men så är också en dag sådan som
denna utom ordningen för allt lidandes mått..
Det går väl an att bära bördan, då andra se
oss, då vi frukta att blifva beklagade.
Ensamma deremot med oss sjelfva, är det slut med
kraften och stoltheten ... ja, ja, alldeles slut:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
