Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att för sig dölja det Elviras tårar ej flöt o från
någon ädel källa. Och likväl hade han, efter
de kärleksvarma ord, som för några månader
sedan blifvit vexlade i kajutan den aftonen
Elvira så öppet gjorde sin lilla bekännelse,
vågat hoppas annat.
“Min dyra Elvira,“ bad han ömt, “kom
åter till dig sjelf, och ditt varma hjerta skall,
långt ifrån att fördömma mitt afslag, säkert
gilla det!“
“O nej, aldrig mer får du se mig lugn,
om du icke nu i detta enda fall ger efter!
Hvad skall jag tro .. du kan väl se henne på
Strand, men vågar ej blottställa dig för
hennes åsyn just på denna brigg, der hon en gång
hade mera hopp än jag att lefva vid din sida.
Der, der vore det vida farligare! Och i och
med detsamma du skyr faran, erkänner du den?“
“Elvira, jag tar Gud till vittne att din
svartsjuka icke blott förvillar dig, utan
förfärligt förolämpar mig! Ega vi då rätt att på
bekostnad af Fannys goda tanke om min
heder och grannlagenhet tillförsäkra oss ditt lugn,
— och här kan icke vara fråga ens om lugn,
utan blott om en dig fullkomligt ovärdig nyck.“
“Visste jag icke det: du erkänner således
att hennes goda tanke är dig af vida högre
värde än min! Georg, Georg, hur kan dusäga
mig detta? Du dödar mig genom en sådan
öppenhet! Och likväl, om du dolde något för
mig... min själs afgud, min dyre, tillbedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
