Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dölja en tanke för hvarandra, och derför
tillstår jag att jag känner en djup glädje öfver
att du icke for. Jag har ej råd att dela med
mig en enda af dina varma blickar, och på
henne kunde du ej hafva sett annat än varmt.u
Men fans ej någon, som gladde sig åt deras
sällhet lika mycket som kommendörkaptenen
sjelf? Jo, Ignelius, och hans fröjd var nästan
större, ty den angick icke blott Georgs och
Elviras lycka, utan det innerliga hoppet att
genom dem — skotten af den gamla och nya
stammen — friden för alltid skulle bosätta sig
på det kära Helgenäs. Och om dessa sina
solljusa tankar skref han litet hvar dag i ett
af de bref, som nu alltid voro i gång till hans
fordne herre.
Sedan Ignelius fått återse honom och
blif-vit öfvertygad om att ett sant lugn, en djup
frid slagit sina rötter i den biltoge flyktingens
hjerta, sedandess funno jordens bekymmer ej
mera rum i hans trogna bröst. “De onda
da-garne äro förbi, herr baron!“ sade han ofta
till sin nuvarande herre, hvars blickar svarade
honom med ett förtröstansfullt hopp.......
“Men, min käre Georg,“ yttrade
kommendörkaptenen en afton vid slutet af mars, “jag
förundrar mig öfver att se dig, en driftig
sjöman, ge dig så god 1*0 på landbacken att du
ej ens talar om sjön! Ännu ligger väl isen,
men snart reser han — det kan jag hugna dig
med.41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
