Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett glädtigt leende svarade Georg,
som i dag för första gången efter lång tid fört
sin hustru ned i salongen och nu var
somifri-gast sysselsatt att på det beqvämaste sätta i
ordning pallen och soffdynorna : “ Jag vet icke,
pappa, om det just är någon så stor hugnad!
Jag får ej sällskap den här gången, och att
resa ifrån alla mina skatter.. pappa ser sjelf
om det kan vara afundsvärdt.“
“Du skulle just blygas!“ svarade
kommendörkaptenen med ett hjertligt skratt. “När du
väl i alla fall ärnar dig hem i oktober, så
blir det icke för tidigt att rusta sig ut i april?“
“Nej, det får jag bekänna ... men vi måste
höra hvad Elvira säger.“
“Ju längre det dröjer, dess raskare blir
jag — så är min tanke, och säkert kan det
aldrig på allvar vara din, min Georg, att jag
skulle bli hemma.“
Hon såg på sin make med en af dessa
blickar, som det, i trots af sunda förnuftet,
var Georg omöjligt att emotstå. Och gud vet
hvad han kunnat komma att svara, om icke
kommendörkaptenen helt allvarligt tagit sin
dotters hand mellan sina och faderligt ömt
sagt: “Kasta först och främst din blick i-epe-
geln, mitt barn, så skall du finna att dina bleka
kinder erinra att åtminstone ett par månader
åtgå, innan helsan och rosorna stadga sig, och
titta sedan in genom dörren till kabinettet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
