Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ser du ditt barns vagga — skall gossen
så tidigt få klaga öfver brist på modersvård?“
“Ack, det blir mycket svårt... men, pappa,
jag kan ju taga honom med?“
“Jo, då tycker jag hvad trefnad Georg
skulle få i sin kajuta! Det går väl an för en
sjökapten att då och då frakta med sig sin
hustru, men att inrätta sitt fartyg till
barakammare, dertill är jag säker att Georg sjelf
säger nej.“
“Han skall icke behöfva det, pappa lilla,
ty jag har redan insett att det var galet..........
Men Vendela, som är så öm och god, hon skulle
säkert vårda mitt barn, som sitt eget.“
“Svara då du, Georg!“ yttrade
kommendörkaptenen, som litet smått råkade i
vredesmod öfver en kärlek, som icke alls ville hafva
något att skaffa med förnuft och måtta, utan
till och med trängde in på moderskärlekens
område. Emellertid gjorde Elviras ännu svaga
tillstånd att han icke tordes sjunga ut.
^Georg, som hyste samma fruktan, hade
ej önskat bättre än att tills vidare slippa yttra
sig i ett fall, der han emot Elvira och sitt eget
hjerta måste gifva sin svärfader rätt, men efter
dennes sista vädjande var detta omöjligt.
“Gud och du sjelf, min ljufvaste engel,“
sade han ömt, men fast, “vet hvad det smärtar
mig att lemna dig. Denna gång måste jag dock
resa ensam, och du skall ju ej sätta min
ståndaktighet på ytterligare prof!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
