Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge skulle ha hjerta att vara borta ifrån min
lille afgud! I dag ha vi den siste september,
den 12 eller 13 oktober är jag tillbaka, och
jag reser bestämdt icke till Göteborg förr än
omkring den 29 — det vore rysligare än allt
annat att ligga der ensam och vänta!“
Och nu följde genast handling på beslutet.
En fattig enka, soir; vid Elviras giftermål
kommit till Helgenäs såsom husfru, fick det
dyrbara förtroendet att taga moderlig hand om
den lille Georg, hvilken hon redan samfäldt
med Elvira vårdat från hans födelse, och utan
att ens Henning eller Vendela fått erfara ett
ord om hennes förslag satte sig Elvira i vagnen.
Men just då Ignelius skulle slå igen
fotsteget, öfverfölls hon af en så häftig rörelse
att gubben förundrad blickade upp på henne:
hennes kind hade bleknat, en iskall fasa
bäf-vade genom hennes lemmar Hon sprang åter
ur vagnen och upp på sitt barns rum, ryckte
gossen ur vårdarinnans armar till sitt bröst,
öfverhöljde honom med kyssar och tårar och
visade alla tecken till icke blott- en mors
naturliga sorg, då hon skils frän sitt barn, utan
till en verklig förtviHan, en ångestfull,
bäfvan-de, tröstlös förtviflan.
“I guds namn, detta går aldrig an!“ sade
gubben med verkligt faderlig röst. .. “Jag låter
spänna ifrån?“
“Nej, Ignelius, jag måste resa, om det än
gällde mitt lif. . . Nu är det bättre.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
