Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter steg hon i vagnen.
“Farväl, herr Ignelius, farväl, trogne,
fa-derlige vän! Vårda väl den skatt, jag lemnat
hemma: det är en del af mig sjelf... Vänta,
än ett ögonblick“ — hon lutade sig rodnande
ned till gubben — “är det ej sant att i
verl-den knappt finnas så lyckliga makar som min
Georg och jag.. tror herr Ignelius att någon
hustru varit så älskad?“
“Älskad?“ svarade gubben med den
varmaste öfvertygelse i ton och blick. “Säg
tillbedd, förgudad ... Jag mins väl jag, då nådig
frun var så sjuk dagarne efter den lilles
födelse! Aldrig såg jag sådan sorg. I det lilla
kabinettet utanför nådig fruns rum låg
kaptenen flera gånger på knä och bad, och när
faran vek bort, var han glad som en menniska,
hvilken sluppit lefvande in i himmelriket.“
“Tack, tack! Jag är alltför barnslig, men
så är det blott han och min käre Ignelius soiu
veta det.“
“Och för dem bägge kan nådig frun vara
så barnslig hon behagar... Kom nu bara hem
med glädje och godt lynne, och tänk på den
vinter, som stundar ... “
“ .. . och den sommar, som följer efter, ty
då . . Farväl, gamle vän, farväl, farväl!“
Och vagnen rullade bort.
“Det stod aldrig rätt till med henne, det
kära, stackars barnet!“ mumlade gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
