Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Letsler, som, alldeles oförberedd på detta
besök och fruktande att icke genast ega nog
välde öfver sig, fann för bäst att låtsa sofva.
Elvira gick sakta fram emot sängen och
lyste på honom. Hon blef förfärad ♦ . hon hade
så när skrikit till: aldrig hade far och son
synts henne så lika som nu, då Letsler sof.
Hon tyckte att hon såg sin Georg på
dödsbädden, ty dessa drag voro ju alltför bleka
att tillhöra lifvet. Och hennes heta tårar,
framkallade af blotta tanken på något så förfärligt,
föllo på Letslers ansigte.
Han låtsade då vakna och frågade med
oro: “Kan du ej sofva, mitt barn?‘*
Nej, pappa... men förlåt att jag kommer
och stör! Fastän jag vet att min Georg icke
kan vara i detta farvatten ännu, är jag likväl
intagen af dödlig ångest... O, det är ju
andra seglare ute _under denna förfärliga natt!
Tänk, hur mången hustru nu vakar och beder.,
jag vill vaka och bedja med dem!“
“Du är så lätt upprörd, mitt barn! Men
efter du ej kan sofva, så sätt dig här hos mig
och låt oss språka en stund .. Tänk på slutet
af den här månaden! Då kommer glädjen och
färgar din kind med andra rosor än de, som
nu sitta der. Men du får icke bli otålig, om
det dröjer in i november!“
“Nej, han har beredt mig på detta! Men
den siste oktober vill jag bestämdt vara i Gö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
