Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teborg: han har uttryckligen bedt mig att ej
resa förr.“
Letsler nickade. Han visste ju för väl
hvad denna Georgs bön åsyftade: endast att
hålla den älskade vid lugn och mod. Och nu
vände Letsler sin blick mot det stora uret, som
hängde öfver dörren. Klockan led emot 4.
“Tre timmar till dager!“ sade Elvira. “Har
man någonsin hört sådan storm?“
“Många gånger, mitt barn ... Men du
fryser — knacka på hos Nisse, så kommer han
ut och eldar och kokar kaffe åt dig!“
Elvira var ytterst beredvillig härtill: hon
kände en riktig lättnad vid tanken på en
värmande brasa och hoppet att vidare slippa vara
ensam.
“Snälle Nisse, vakna och kom med eld!“
“Straxt, kära fru — jag sofver ej.“
Brasan flammade, kaffet ångade
ikoppar-ne, Elvira blef bättre till mods. Men då hon
såg hur blekt Letslers ansigte ännu var, hur
der låg liksom ett bemödande i det lugn, han
visade, steg en aning lik sanningen upp i
hennes hjerta:
“Pappa,“ utbrast hon häftigt, “en olidlig
fruktan kommer öfver mig... pappa känner
väl ingenting, som jag ej vet?“
“Jag, mitt barn — hvad menar du?“
“O, jag vet det icke sjelf... men om han
ändå vore närmare än jag trott: om han haft
Enslingen. III. 1 ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
