Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för afsigt att bereda mig någon stor glädje . . .
Lat mig se hans sista bref!“
“Du har ju sett det.“
“Ja, men då jag tänker efter, tycker jag
att det nästan är omöjligt att icke pappa haft
bref i september?“
För Letsler var det nu den högsta plåga
att taga sin tillflykt till en osanning, men för
Elviras lugn offrade han sanningen. Om hon
fått se detta sista bref, se att hennes Georg
enligt all beräkning ej kunde vara långt borta,
såvida han icke just i dessa dagar ankommit
till Göteborg, skulle hon blifvit alldeles ifrån
sina sinnen, och derföre låg en
vördnadsbjudande och tillförlitlig bestämdhet i den ton,
hvarmed Letsler svarade: “Se, der hänger
nyckeln, mitt barn — du kan sjelf, om du ej tror
mina ord, se åt om du finner något annat bref
i min skrifpulpet!“
“Förlåt mig, pappa!“ bad Elvira, med
intagande ödmjukhet. “Jag skall försöka att vara
lugn––-Men jag längtar efter att få se hafvet
vid dagens ljus.“
Och hon fick se det vid dagens ljus.
Klockan hade skridit fram emot 6, då på
en gång ljudet af en annan röst än stormens
kom att öka morgenens fasor: det var rösten
från en kanon, som gaf den dånande signalen
efter hjelp.
“Store gud, hvad var det? 0, jag förstår“
(den unga dödsbleka qvinnan sammanknäppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
