Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvälfde fram och åter öfver henne, hon
hvar-ken hörde, ryste eller fruktade för hvad som
tilldrog sig med henne sjelf: hela hennes själ,
hela hennes förmåga att fatta och tänka var
spänd på det ögonblick, då hon skulle
upptäcka Elvira Kornelia.
Detta ögonblick kom.
Efter ungefär en timmas segling befann
sig Frifararn i öppna hafvet i lovart om
Sälö-båken.
Briggen låg dikt an bidevind och
forcerade alla segel oaktadt den bräckliga
nödmasten. Han krängde så att märsrån på
förmasten nästan vidrörde sjöarne.
“Nu, frun lilla,“ sade Karolus och räckte
Elvira handen för att resa henne upp, “nu vill
det mod och styrka till, om hon ändtligen skall
se den leken — men allvarsam är den ... Håll
sig väl fast i den här tollen, men släpp för
himlens skull inte taget, för då spolas frun
genast öfver bord.“
“Spill ingen tanke på mig!“
Och nu vände Elvira ett ansigte, från
hvil-ket hvarje skymt af lifsfärg flytt, till det mot
sin undergång kämpande fartyget. Hvad som
vid dess åsyn tilldrog sig i hennes hjerta, det
blef mellan henne och Gud: ingen klagan
nådde menskliga öron, men af det utomordentliga
qval, som visade sig i hennes vidt stirrande
öga, märktes hvad hennes hjerta inneslöt.
Vi ha förut sett Elviras kärlek — när nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
