Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa glödande lågor skulle brottas med
döden om den älskades besittning, behöfde de
hela Vesterhafvet för att svalka sig efter
striden . . .
“Han har drifvit betydligt närmare
brotten nu, efter hvad jag kan tycka!“ sade
Karolus till Stånge-Jan. “Men lyckas hon att gå
öfver, så är det ingen omöjlighet att han på
andra bogen klarar det yttersta af Munkskären.“
“Hända kan det, men han pressar henne
så mycket, att jag fruktar hon kantrar eller
att masten springer.“
“Åh nej, det är en tjock spira han fått
upp, och inga öfversegel har han som fresta
henne.“
Elviras blickar gingo under detta samtal
ömsom från den ene till den andre. De
begärde tröst, dessa sönderslitande blickar, men
skyggade undan för det mörka, uttrycksfulla
allvaret i männernas ansigten
“Seså,“ återtog Karolus, som, för att sköta
manövrerna på Frifararn, nödgats under några
ögonblick lemna briggen ur sigte, “nu ärnar
han snart gå öfver! Han drejar ner så nära
han kan komma, för att få bättre fart att skära
upp i vinden .... rätt så, kapten — godtknep*
lärt af mig.. Friskt mod, frun lilla: går
briggen öfver stag, då den nästa gång vänder, så
ansvarar jag för att han är räddad!“
Elviras öga höjdes mot himlen. Brann väl
någonsin en varmare bön på darrande läppar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
