Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jan, ett sträckande i skotet... Hit nu
och tag roret och håll så nära vind som
möjligt, att vi få honom i lä om oss! Gudförläne
honom krafter tills vi hinna honom — sett oss
har han."
Nu band Karolus skyndsamt ett vedträd
vid ena ändan af ett tåg och sköt det öfriga
i ringlar uppefter armen––––"Titta du åt på
läsidan, Jan — jag skall hålla utkik för-ut!“
sade han och fattade tag i fockstaget för att
hålla sig fast.
Ännu kunde Georg icke upptäckas. Men
för deras blickar framställde sig ett skådespel,
som till och med för en sjömans hårda
nerver var alltför starkt att uthärda.
Då briggen vägrade att vända, hade den
inom några minuter drifvit ned på skären.
Någon räddning der var ej tänkbar: efter
tredje törnen fans af Georgs stolta fartyg, af
hans vackra Elvira Kornelia endast spillrorna
qvar, och bland dem syntes snart liken af
tretton skeppsbrutna.
Den olyckliga besättningen hade icke
kunnat göra ringaste försök till räddning, ty i
samma ögonblick fartyget första gången stötte
och remnade, blefvo alla af den efterföljande
vågen slungade mot de hvassa klippkanterna,
från hvilka de återigen slungades ut i det
hungrande hafssvalget. Icke ens deras dödsskri
kunde nå båtfararnes öron, ty bränningarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
