Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förskräckliga dån skulle här hafva borttagit
ljudet af det skarpaste kanonskott.
Nästan hvarenda man var personligen känd
af Karolus och Stånge-Jan.
Inga tårar stodo i sjömännens ögon och
fördunklade synförmågan, men deras innersta
deltagande för de drunknande kamraterna gaf
sig, särdeles hos Karolus, luft på ett lika
våldsamt som upprörande sätt.
Alltsom något af de till döden invigda
offren sökte fasthålla sig vid en eller annan
remna, för att ej af den tillbakarusande vågen
dragas ned i djupet, ropade Karolus i
hjert-slitande ton: “Skynda dig, klättra högre opp,
kanske kan du kasta dig ned på andra sidan,
men fort: ser du inte störtsjön som kommer
. .. håll dig fast.. fast... Åh nej, han följde
med!“ När nu den olycklige än en gång vräktes
mot klipporna, tycktes Karolus lida af grufliga
kroppsplågor, så konvulsiviska voro hans
rörelser. Men det var hans varma, kraftfulla,
men-niskoälskande själ som låg på pinbänken.
Sista man af besättningen, som så försvann
under hans ögon, var en ung matros från
Graf-verna, uppvuxen med Karolus och ansedd som
en af de raskaste sjömän från fiskläget. Han
hade med den otroligaste ansträngning sökt
att aflägsna sig från brotten, men förgäfves:
fyra särskilta gånger hade han slungats
tillbaka ... den femte syntes han icke mera till.
“Adjö, Halvar!“ sade Karolus med dof röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
