Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Må vår Herre öfverge mig i min sista stund,
om jag inte tar så faderlig hand om dina små
piltar som om mina egna!“
Hade den drunknande sjömannen kunnat
höra dessa ord, skulle han icke hafva känt den
sista smärtan.
Men stormen, hafvet, bränningarne,
dödsskriken, allt rullade tillsammans, och snart
erinrade endast de kringdrifvande styckena af
vraket om slutet af detta sorgspel, speladt med
fruktansvärd sanning under den korta
tidrymden af några minuter.
En djup suck drog genom Karolus’ bröst.
Hvem vågar fördömma de bägge
sjömännen derför att deras uppmärksamhet blifvit
delad, att de under ett par ögonblick glömt
spejandet efter Georg, den enskilte vännen,
för att sända en medkänslans blick öfver det
hela!
De väcktes snart till nya skräckscener.
Vi ha sett huru Georg under
ansträngningen att rädda sitt fartyg kastades öfver bord
jémte en man af besättningen. Denne sednare
var ej vuxen striden: han dröjde ej länge att
följa sina kamrater, och honom följde ännu en
trogen vän, som af kärlek sprungit efter sin
herre: det var Kom, den stackars Kom,
hvil-ken också försvann i den vidöppna grafven,
utan att hafva funnit den han sökte.
Georgs utomordentliga styrka, hans
skicklighet i simning gjorde det möjligt för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
