Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
att genomtränga och bära sig uppe på
vattenmassorna, så att han icke närmade sig
brän-ningarne.
Han hade sett Frifararn och var säker att
Karolus skulle uppbjuda allt för att bistå
honom, blott han kunde hålla sig någorlunda på
samma ställe, tills båten hunnit fram.
Detta hade nu skett.
Men de bägge sjömännen, hvilkas
uppmärksamhet i det afgörande ögonblicket oafvändt
var fästad vid skeppsbrottet, märkte icke att
de sköto förbi Georg helt nära.
Stormens tordön öfverröstade hans rop.
Men på Frifararn fans ju en tredje person,
hvars uppmärksamhet — äfven ifall klipporna
lyftat sig från sina grundvalar och nedstörtat
kring båtens sidor — ej skulle kunnat afledas
från en mörk punkt, som än höjde sig öfver
vågens topp, än sänktes derunder.
Så snart Elvira fått sigte på denna punkt,
hvars upptäckt hon skälfvande afvaktat, ropade
lion till — det var en dödsklagan, som
arbetade sig fram öfver hennes bleka läppar.
Men hördes den väl?
Stånge-Jan, som stod vid roret, måtte
likväl hafva hört detta rop, han måtte hafva känt
huru hennes händer ryckte i hans kläder för
att söka väcka hans uppmärksamhet. Men
antingen gaf han, i detta tillstånd helt och hållet
försatt utom sig sjelf, icke akt på hennes rop
och ryckningar eller ansåg han dem framkal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
