Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade af de skräckscener, som hon hade för
ögonen.
Emellertid hade båten kommit allt
närmare den mörka punkten, hvilken för Elviras
skarpa öga snart förvandlades i den så
oändligt älskade mannens hufvud. Åter igen uppgaf
den olyckliga ett skri så genomborrande, att
dess toner, som nu bortblandades i orkanens
hvirfveldån, sedermera mer än en gång med
pinsam klarhet återskallade i de öron,
somför-tviflan och förfäran nu slogo med döfhet.
Det var just i det ögonblick Halvar för
sista gången försvann i djupet som Frifararn
sköt förbi Georg.
Men i detsamma Karolus drog den djupa
sucken, i detsamma han på nytt fick makt med
sin upprörda själ, klingade till hans åter
öppnade öra dessa skräckfulla ord, uttalade med
glödande eld, med stormfull längtan:
“Georg, Georg, icke utan mig!“
Och vid det de bägge männen häpna
vände sig om, fingo de se en skymt af Elviras
klädning: den syntes på ryggen af en hög
svallsjö.
Något längre akter ut ingenkände de Georg,
men hans oregelbundna rörelser med armarne
gåfvo nogsamt tillkänna att kroppskrafterna
redan börjat kämpa den sista striden med döden.
I den redlige, behjertade Karolus’ själ
öppnade sig en afgrund af qval lika djup som den,
hvilken famnade Georg och hans unga maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
