Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han behöfde ej kommendera ror i lä eller
ge order om fockskotet: de bägge karlarne
förstodo hvarandra, och manövern verkställdes
ögonblickligt.
Som en sjöfågel skar Frifararn upp i
vinden, och efter en half minut låg han på andra
bogen.
Blek var Karolus, der han stod i fören,
färdig att kasta linan.
Skulle han vara nog säker på hand för att
kasta den rätt? Skulle Georg ega nog krafter
qvar att fatta den?
O, hvad Karolus nu fördömde sin
försummelse, sitt deltagande, hvilket, på samma gång
som det varit utan ändamål, kommit honom att
förgäta det egentliga syftemålet med den
lifs-vådliga utfarten! Skulle kanske derföre ännu
tvänne menniskolif spillas på denna förut så
stora offerdag?
Dock hvad som skett, stod ej att ändras —
återstod att se hvad som kunde godtgöras.
Karolus började fatta mod, då han såg
Georg med återväckt kraft genom
öfvermensk-lig ansträngning uppnå och omfatta sin Elvira,
denna qvinna, som icke blott frivilligt, utan
med hänförelse valt döden med honom framför
lifvet utan honom. Hans ena arm slöt sig fast
om henne, under det han med den andra sökte
hålla sig uppe.
Men arbetet mot vågorna var numera omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
