Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draga honom till sig, att hon velat straffa
honom, för att sedan gifva honom allt... Men
Fanny tycktes ej vilja gifva något — och en
sådan lek med känslor var alldeles emot hennes
sinne.
Georg kände Fanny, och i hennes ögon, i
hennes väsende låg någonting, som, ehuru mildt
och godt, likväl öppet antydde att, om han
vågade försöket, det bestämdt skulle misslyckas.
Djupt bedröfvad reste han åter hem.
Nu ville han ej vidare tänka på sin flydda
ungdomsdröm, ej heller på den nya. Lifvet
låg åter tungt och mprkt framför honom. Men
han måste lägga band på dessa känslor, denna
nya sorg, som nästan gjorde sig till mästare
öfver den gamla. Ingen skulle få ana hans
missräkning..................
Och än en gång blef det vår.
Isflottorna bortseglade. Rosorna i Nisses
gamla baktråg frodades och fröjdades åt solen,
som så vänligt lyste in på dem. Karolus hade
längesedan rustat ut till den första resan. Men
Georg rustade ej: han ville blifva hos sin far.
Och nu har vår berättelse hunnit den punkt,
som början af kapitlet antyder — andra våren
som med milda vindar smekte Elviras blåa graf.
i . *. ? .«-r______fs._____i_____ .
’¡il I i.’ ’ • 1 i ‘ * • • * T i i f f
i 111: I ; i; ■ ■ •,. i I • I . i. f / l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
