Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande på åran, frågade : “Afskyr du detta ställe
så mycket., befall då, och vi skola genast vända
om !“
I uttrycket af hans röst låg en så
innerlig smärta att Fanny, som dessutom icke ville
röja sin svaghet, efter ett ögonblicks besinning
gaf efter.
Och snart satt hon med Georg på samma
plats, der hon för omkring tre år sedan
ensam genomlefvat en timma, den hon aldrig
kunnat förgäta. Minnet af dess qval kastade
i denna stund ett återsken på hennes ansigte.
Hans blick hvilade på henne med ett
oroligt forskande uttryck. En makt, starkare än
hans vilja, höll hans tunga fängslad.
“Säkert," sade Fanny uppmanande, “är
herr Letsler nu vaken — vi böra återvända.“
’Hvarför’, frågade Georg sig sjelf,’har hon
i hast blifvit så underlig, så kall?’ Då Fanny
nyss steg ur båten, trodde han sig hafva sett
sin lilla glada gudinna på Strand.. Nu såg
han ett nästan främmande väsende framför sig.
Bönen i hans själ ville dock icke tystna,
känslorna växte med ilande skyndsamhet: de
brunno, de lågade, de begärde att genast återfå
henne sådan som han förut älskat och tillbedt
henne.
Men när Fanny tycktes vilja resa sig för
att gå, sönderslet fruktan att förlora de
dyrbara minuterna det band, som en annan
fruktan för en kort stund pålagt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
