Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sjönk till hennes fötter (han hade
aldrig förr legat vid Fannys fötter), och ord flöto
öfver hans läppar så varma som blodet, hvilket
strömmade från och till hans stormande hjerta.
“Min gud, Georg — håll då upp! Du kan
omöjligt känna så för mig, nu sedan ... nej,
det är omöjligt!“
“O, säg icke så — du ser att det är alltför
sant! Förra sommaren såg jag dig en dag i
Masthugget... jag drog mig bort, gömde mig
undan din blick... Fanny, älskade, tror du
att, om jag ej redan då rönt hela inflytelsen
af ditt gamla Välde, jag icke hastat fram för
att helsa på barndomsvännen? Men blyg inför
mig sjelf, skyggade jag för att kasta en blick
in i mitt hjerta.“
“Jag återvände snart till det hus, hvarifrån
du troligen såg mig utgå,“ sade Fanny
rodnande, “ty jag hade tappat något . . .“
“... som jag hittade och som, efter hvad
du ännu kan se af en liten biljett, samma
afton återsändes. Men budet träffade ingen
hemma, och jag återfick ej detta bref förrän
följande middag ute på sjön. Fyra månader
följde det mig försegladt.. det var ett sällskap,
hvars underbara makt på min själ jag icke ens
vill beskrifva, ty du förstår den ... Nog, Fanny
.. en stund af svaghet kom: jag måste se hvad
det innehöll.“
Öfver Fannys ansigte gick sky efter sky,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
