Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än ljusa, än mörka. Hennes öga hvilade med
ett förebrående uttryck på Georg.
“Så får du icke se på mig, älskade Fanny!
Fyra månaders sjelfbeherrskning är dock
något att lägga i vigtskålen mot en stund af
svaghet. Men, tro mig, de himmelska orden
förvillade mig icke: jag insåg att du ej snart,
om någonsin, skulle lyssna till mina böner.
Och då jag i vintras besökte dig, sade jag till
mig sjelf (o, så modlöst att, om du kunnat se
in i min själ, du skulle haft förbarmande med
mig): ’Ännu är det icke värdt att jag
försöker!’ Och så reste jag hem igen och satt här
och trånade vintern ut. Nu. när våren är inne,
har jag ej kunnat resa och söka tröst i min
verksamhet på sjön, ty pappa är så svag att
det snart lider till slut, ja, jag tror icke han
öfverlefver några veckor till, och då, då — om
jag skall dömmas att lefva ensam — blir det
en lång-tur som kommer att räcka öfver både
din och min ungdom.“
Han sökte Fannys blick. Nu var den sänkt
... kanske var den dock icke så stum som
hennes läppar.
“Men om,“ återtog Georg med stegrad
känsla, med eldig hänförelse, “om mina böner,
min kärlek — min kärlek, som skulle låta dig,
min ungdoms ljufva brud, erfara att du
ingenting förlorat, att din Georgs hjerta slår för dig
med en styrka, en häftighet, mot hvilken de
fordna slagen i ynglingens bröst voro matta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
