Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hans känslor låga af en värma, mot
hvilken den fordna var endast ljumma fläktar —
om denna kärlek, dessa böner kunde öfvervinna
din fruktan, om de kunde väcka tillit i ditt
hjerta, om du kunde säga: ’Du stackars
vilse-farande sjöman, jag vill taga dig tillbaka och
hädanefter följa dig i lif och död!’, då, när den
gamle gått till den ro, hvarefter hans trötta
själ så varmt längtar, stiga vi om bord på det
nya fartyget, och då, älskade, dyrkade Fanny,
äro mina första saliga, heliga ungdomsdrömmar
förverkligade, då blir det ljus och kraft och lif
för alltid i din Georgs själ!"
Fannys bröst häfdes af svallande vågor.
Hennes sköna ansigte uttryckte den
hänryckan-de sällhet, som Georgs varma språk väckt i
hennes själ. O, hvarföre skulle hon nu tvifla?
Hade hon väl någonsin hört eller sett honom
sådan! Och omedvetet undföllo henne dessa
ord: “Nej, jag kan icke tvifla!“
“Nej, min Fanny, huru skulle du det kunna!“
sade han allvarligt och trofast. “Var jag väl
henne, som nu är borta, med en enda blick
otrogen? Aldrig! Nej, i den äkta kärleken
mellan tvänne väsenden ligger något alltför djupt
och rent att kunna oskäras, och då jag var
henne trogen, hon, som haft dig till
medtäfla-rinna, hvad kan då du, min ungdoms och min
mannaålders goda engel, hafva att frukta, du,
som har ingen?“
“Minnet!“ hviskade Fanny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
