Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glans uttalade Georg och Fanny de löften,
som för dem öppnade ingången till lifvets
eden under ett äktenskap, der jordens ädlaste
blommor, kärleken och friden, aldrig
utblom-strade.
Då natten och månen kommo tågande
öf-ver fästet, låg Georg med sin brud på knä vid
den älskade faderns säng.
Dennes blickar hvilade välsignande på dem.
Hans ena hand smög öfver Fannys böjda
huf-vud, den andra var sluten i sonens hand.
“Ditt löfte, Georg?“ hviskade han.
“Tag det med dig, min dyre far — det
skall hållas–––-Och säg min mor, min älska-
de mor, som du snart möter, säg min evigt
oförgätliga Elvira, som nu älskar mig med en
heligare kärlek än jordens, säg dem att din
son är lycklig!“
“Ack, i denna sköna öfvertygelse är mig
döden dubbelt ljuf... o, den vinkar mig
redan .... min son... min dotter — den
kommer ... den kommer.... Nicoline“...............
När solen åter steg upp, hade sista
sandkornet i enslingens timglas utrunnit.
Det var natten efter den dag, på hvilken
en svart kista blifvit nedsänkt i den bredvid
Nicolines hvilorum öppnade grafven, natten
efter den dag, på hvilken klockorna i Graf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
