Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vernas kapell förkunnat, att jorden i
moderligt sköte emottagit den trötte främlingens
ben;
En båt gled fram öfver den spegelklara
viken.
Det var just en juni-natt, stilla och skön
som den, under hvilken Frifararn för 16 år
sedan förde sina passagerare till
Grafver-nas strand. Tvänne af dessa passagerare, de
bägge, som aldrig mera lemnade den hamn,
de här sökt, hade nu funnit den himmelska
och slumrade stilla der borta på
kyrkogården.
Denne man och denna qvinna, hvilka så
mycket älskat och lidit, hade då slutligen
återfunnit hvarandra. Hon hade räckt honom
kronan, som hennes böner, hennes tårar förvärfvat
honom.
Men den tredje af passagerarne satt i den
lilla båten, som nu i tysta natten vaggade mot
den mörka holmen, öfver hvilken några hvita
tärnor i lätta* kretsar sväfvade af och an. Skulle
han kanske taga afsked från denna plats,
helgad af en älskad moder, af en jordisk
kärleks nyknoppade fröjder, för att sedan gå om
bord på skeppet der borta, som tycktes
göras klart att löpa ur hamn, men som
måhända icke så snart skulle återföra sonen till denna
fläck, der heliga minnen bundo honom med
dyra band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
