Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Följer du mig hem?”
”Det förstås.”
”Och talar genast med min styfmor?”
”Jag har ju sagt det.”
”Och vårt bröllopp . . . förlåt, Emil, att jag
måste fråga, men om du visste huru rysligt
jag sedan blef förolämpad!”
”Ar det nödigt att tala om bröllopet på
sjelfva gatan! En offentlig förlofning, skulle
jag tro, vore nog att nedtysta allt prat.”
”Emil, Emil, om mitt tålamod förefaller
dig gränslöst, så är det derföre att jag nyss
sårade dig. Men du är sjelf icke långt ifrån
att i ännu högre grad förolämpa mig.”
”Jag är också”, svarade löjtnanten med en
mörk blick, ”icke långt ifrån att förlora
förståndet af raseri! Att så förnedras inför en
gammal skenhelig och sqvalleraktig kokett, att
så blottställa en ung oskyldig flicka — detta
sista är uselt. . . och det är vi, du och jag,
som begått denna uselhet!”
”Du sade nyss: låt oss ej tala något här,
och nu upprepar jag detsamma! Då jag
efter detta förmår visa mig lugn, bör också
du kunna det.”
Och nu gingo de gatan utefter arm i arm,
höllo sina hufvuden högt, smålogo mot
livar-andra och läto menniskorna gapa på sig.
De hade ej heller hunnit till Jeanne-Sofies
hem, innan halfva staden visste att den allför
celebra mamsell S. var fästmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
