Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Violas rum, Viola, som blifvit förvist från
Jeanne-Sofies, hvem, om icke Laura, hvilken,
icke genom den hederlige Lars Mauritz, men
väl genom Charles sjelf, fått veta både
Jeanne-Sofies hemlighet och det gjorda
förlikningsförslaget.
Och huru lade hon ej sina ord för den
stackars Viola, som — uppskakad först genom
underrättelsen om löjtnantens död, dernäst
genom underrättelsen om Jeanne-Sofies förtviflade
belägenhet och slutligen uppskrämd för
krigsrådets vrede, då han finge veta den sista
nyheten — var nästan alldeles döfvad!
”0, du arma, arma barn, hvad ditt hjerta
måtte svida för din olyckliga vän! Jag vet
knappt i hvilkens belägenhet jag ville vara, i
din eller hennes, om jag nödgades välja
en-deras — ty nog förstår hvar och en, som
har finkänslighet, hvad du gör dig för
sam-vetsqval.. . Ack, store gud, om du den
olyckliga balaftonen, då Emil rymde, då han
förtrodde sig till dig och du så godt som hade
hans öde i din hand, talat med Severin,
hvil-ket varit så naturligt — huru annorlunda
hade det ej då sett ut! Förmodligen hade hon
i det fallet nu redan varit hans hustru. . .
Jag törs icke tänka på morgondagen, men jag
tror, vid gud, att Severin tager döden på
sig . . . han, så noga om sitt hus’ heder ...
och detta hus nu så skymfadt!”
”Jag blir tokig .. . mitt bufvud svindlar . . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
