Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Var icke rädcl!” svarade Viola med
ödmjuk undergifvenhet. ”Jag har nu icke mera
här att göra.”
Eftermiddagen samma dag var bestämd
att för Jeanne-Sofie afslöja den dubbla
hemligheten af hennes öde.
Det hade varit Violas innerliga önskan —
den ej någon motstred — att Jeanne-Sofie
ingenting skulle få veta, förrän det var
oåterkalleligt säkert att hon skulle blifva ansedd
som sin Emils efterlemnade enka.
Den unga qvinnans tilltagande likgiltighet
för allt, som passerade utom henne, gjorde
att hon med fullkomlig tillfredsställelse fogade
sig i doktorns föreskrift att ej lemna rummet.
Han påstod att hon led — hon mindes
ej af hvad . .. det var henne detsamma. Hon
lät honom hållas, ehuru hon ej kände någon
bestämd kroppslig plåga.
Flere gånger nämde hon likväl krigsrådets
namn, och då man berättade hur öfverhopad
han var af göromål, undrade hon öfver att
han ej skickade upp någon renskrifning.
Denna söndagseftermiddag var hon icke
mer nedtryckt än vanligt.
Hon väntade som alltid på Emils bref,
omläste det, hon fått, och lefde i sin egen inre
åskådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
