Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tårar brusto fram ur hennes ögon, och
när hennes händer ännu en gång sträcktes
mot himlen, var det med ett uttryck som om
hon velat säga:
”Fader, jag är beredd — jag ödmjukar
mig för slaget!”
Gossen stod förstummad.
”Säg mig”, sade hon sakta, men med
brådskande röst, ”du talalade ju om en stuga?”
”Ja, om Troll-Vivikas.”
”Ha vi långt dit?”
”Bara en liten, liten bit . . . Men inte vill
hon gå in der? Till minstingen kan då inte
jag göra’t!”
”Kom — skynda., låt oss skynda!11
Det låg en så befallande makt i
Jeanne-Sofies ansigte, röst och rörelser att gossen
utan invändning gick förut.
Och nu stodo de utanföre den lilla, för
lilla stugan, så mörk så kal, så ösdlig, så
fattig, att den endast liknade ett oändligt Au,
en rysning och en klagan.
Jeanne-Sofie klappade på den låga, ostängda
dörren.
Men då ingen kom att öppna, steg hon
dristigt och skyndsamt in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
