Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rHvem kommer och stör mig i natten?"
frågade en ihålig röst.
”En bjelpbehöfvande!” svarade Jeanne-Sofie
med den mildaste ton, hon hade i sin makt.
”Någon skeppsbruten?”
”Nej, en arm qvinna, som är ute på
far-väg och som här söker ett skydd, hvilket
ni säkert e] skall neka henne, då ni får veta
hur stort hennes elände är.”
”Det är en ung qvinna, hör jag . .. koin
närmare.. . Jag gör dig inte ondt, fast de
enfaldiga frukta mig.”
”0, tack, tack!”
Der kom genast eld upp i stugan: den
gamla hade fnöske och torrvedsstickor
bredvid sig.
Jeanne-Sofie såg nu i en usel, men snygg
lafve — den ene af de tvänne lafvar, som
stugan innehöll — skelettet af en qvinna, en gul
mumie, som satt upprätt och blickade på den
främmande gästen med ögon, hvilka knappt
kunde urskiljas mellan rynkorna, men som
dock gåfvo en blick så mild och klok, att
den välgörande värmde den unga qvinnan,
som redan kommit så nära, att hon kunnat
framhviska allt, som qvalde henne.
Men oaktadt det utomordentligt rysliga i
sin belägenhet beherrskade Jeanne-Sofie med
undransvärd kraft de tilltagande själs- och
kroppsplågorna, medan bon gjorde sina sista
anordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
