Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var hennes vänlige och bjelpsamme
lille följeslagare som emottog dem.
Han skulle genast fortsätta vägen och kunde,
om han anlitade sina krafter, vara framme
följande middag.
Men han fick noggrann tillsägelse, att ej
gå direkte &t fiskläget, ntan till kapellpredikantens
boning.
Der, hos denne prestman, till hvilken Emil
redan vändt sig, skulle gossen lemna en
hårlock — den bon i hast afklippte — jemte en
papperslapp, som innehöll hennes och Emils
namnteckningar och under hvilka
namnteckningar hon satte dessa ord, de enda, bon
förmådde skrifva:
” För sig tighet ! Barmhertighet/”
I öfrigt finge hennes budbärare säga hvad
ban sjelf sett.
”Var tröst, stackars lilla beskedliga fru —
hon kan vara säker att allt skall bli uträttadt,
ja, så väl uträttadt som om hon ginge sjelf!”
Och med en trovärdig nick försvann
gossen.
Jeanne-Sofie sände med honom sin dyraste,
sin heligaste välsignelse.
Sedan — efter en sista blick till himlen —
tillslöt hon dörren till denna stuga, som
måhända inom ett par timmar blefve hennes graf.
”Skulle du hafva utstakat det s&, rriilde
Fader — mild, äfven då du agar, ty jag har
djupt och mycket syndat — skulle du hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
