Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter ej mer betjening, än att frun alltid
träffas ... Du förstår hvilken rörelse som intog
mig, då jag erhöll denna hårlock, denna
namnteckning och de till Frans stälda orden:
’För-sigtighet! Barmbertighet’!”
”Det var allt hvad jag förmådde.”
”Men det var nog. Ett bref på tio sidor
kunde ej ha uttryckt mera . .. Jag afvaktade
icke Frans’ återkomst för att utöfva det
apostla-verk, som jag tyckte mig bäst vara vuxen,
utan qvarlemnade blott några rader, deri jag
åt Frans’ tystlåtenhet anförtrodde hemligheten
af min resa.”
I Jeanne-Sofies ögonlock hängde en stor
tår. Den var framkallad vid minnet af den
outplånliga stund, då hon första gången såg
kapellpredikantens värdiga hustru.
”Huru mitt hjerta slog”, återtog Leonora,
”då jag nalkades den lilla stugan, der du
befann dig! Hvad hade väl passerat derinne,
sedan gossen lemnade den? Jag måste stanna
utanföre och samla mig, innan jag vågade
öppna dörren.” ’
”Och då du öppnade den, tänkte jag, der
jag i en tung domning låg försänkt på mitt
halmläger, att du rar ett öfverjordiskt väsende,
af Gud sändt att uppehålla mitt mod, mina
uttömda krafter och min nära svigtande tro.
Jag tyckte då, att jag blifvit nästan för bårdt
pröfvad.”
”Ja, du hade i sanning blifvit hårdt pröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
