Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han erhöll några månader senare till följd af
Emils afskedstagande.
Kapten Svaberts öfverdrifna, omåttliga
kärlek hade likväl aldrig återtonat för någons öra,
innan föremålet för denna ”stora passion”
rycktes bort.
Han plägade dessförinnan med möjligaste
lugn tala om sin förbindelse såsom en sak,
den der var lika bestämd som döden och
endast obetydligt mindre säker än hans
kaptens-befordran, hvarom han då ännu hade ringa
hopp.
”Jag bedrar aldrig min lilla kusin Mina,
om också hennes små behag totalt utblomstra,
innan jag blir i cas att gifta mig!”
Och kaptenens ”heders-tro” — ty kusin
Minas få behag voro redan hardt när
utblom-strade — hade blifvit till ordspråk bland
kamraterna, som höllo af honom, sedan de lärt
känna honom.
Men huru som helst — antingen mannen
hade ett medfödt anlag för mjeltsjuka, hvilket
blott behöfde en impuls för att komma till
utbrott, eller (det kände endast Gud och han
sjelf) han erfor några samvetsqval öfver det
tålamod, som han, till kusin Minas smärta,
ådagalagt i förmågan att vänta — nog af:
hans sorg öfver den förlorade var så
graverande, att både hans kropp och själ tagit ett,
såsom det ville synas, objelpligt intryck.
Det var efter denna tidpunkt — mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
