Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvem möter hon nu, också ensam, också
tittande åt trädtopparne, också poetiserande
i tankarne, om ej den nya editionen af Werther.
Olyckligtvis blef Lauras liknelse mera
komplett än doktorns.
Ty nog förmår vår kapten sucka såsom
Werther, men af Scarron har han ej hopp
att få låna något, om ej hans sjukstol —
åtminstone hade kaptenen en särskild
favoritplats i Violas salong.
Icke vilja vi derföre gå i borgen för att
ej kapten Svabert sjelf ansåg sig kunna i
nödfall representera den snillrike poeten. Man
vet på förhand hvad man har att rätta sig
efter i fråga om kaptenens blygsamhet, och
vidare få vi väl se.
”God morgon, kapten Svabert!”
”Ack, ser jag rätt. .. nej, jag måste ha
orätt? Lyckan, som alltid förföljt mig, kan
icke så ofta och på en gång låta solen falla
öfver min stig.”
”Bäste kapten Svabert, det är . . verkligen
en liten ovana att ständigt återkomma till de
flydda molnen. Kan man tänka på moln
under en dag med sådant solsken och då
efter det uppfriskande regnet, björkarne visa
sig så ousägligt vackra som i dag?”
”Min fru, denna förebråelse var oförtjent:
jag hade ju på förhand sagt, att jag aldrig
kunde bli annat än ett tråkigt sällskap.”
Viola blef förundrad. Kaptenens gulbleka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
