Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det der olyckliga brcfvet”, sade
krigsrådet med fullkomligt säker röst, ”liar gjort ett
djupt intryck.”
Han såg i detsamma på Viola, ocb i hans
ögon läste hon då en förebråelse allvarligare
än ord kunnat gifva.
”Hvilken oändlig barnslighet!” sade detta
ögonkast. ”Behöfde du känna annat än lugn
förtröstan .. . Ser du”, sade det vidare (ty
det var ett långt ögonkast), ”att jag anade din
orättvisa fruktan och tog med mig ett
sällskap.”
Viola blef också genast lugn liksom ett
mörkrädt och uppskrämdt barn, då det
kommer från mörkret i solljuset.
Emil kysste och smekte hennes små
händer med en öm brors frihet.
”Ta mig fan, min lilla du, om han
förtje-nar att du offrar bvarken sömn, nattro eller
tårar på honom! Jag är så uppriktigt ledsen
att jag det aldrig kan uttrycka, och jag ser
icke annat än att jag bör följa Severins kloka
råd.”
”Hvad har då herr krigsrådet rådt till?
Sitt ned, mina herrar, så tå vi språka!”
"Han har rådt mig att helt simpelt fara
till honom och med ondo eller godo taga
honom med mig hem vid mötets slut. Och det
är visst att om han reser efter den der
men-niskovarelsen eller qvinno-vidundret, så komma
aktierna att stå ännu sämre,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
